En reise til Iran er alltid en reise med store forventinger til store opplevelser, om innfallsvinkelen er kultur eller ornitologi. Iran er et stort land, med et flateinnhold på nær 1 650 000 km2, og ca. 80 millioner innbyggere. Landet er delt inn i 28 provinser. Vårt besøk var lagt til den sørøstlige provinsen Hormozgan, med et flateinnhold på 68 475 km2 og ca. 1 million innbyggere. Her beveger temperaturen seg ikke under 5 grader på vinteren, men kan nå 50 grader på sommeren.

Hva kunne så reisen friste med av mulige fugler og landskap, som gjorde at gruppen med 13 personer oppholdt seg her i 9 dager?

Magnus Ullman skrev bl.a. følgende i invitasjonen for turen: ”Sakta puttrar vi fram i våra små båtar längs en kanal med täta mangrovebestånd längs stränderna. Molnfritt, soligt och mycket behagligt. Vi har redan hunnit se både rishäger och revhäger på de leriga strandbankarna när vi plötsligt får syn på ett gäng strandtjockfötter som avmätt sneglar på oss med en nästan överdrivet ointresserad blick. Vi far långsamt vidare och kan snabbt konstatera att större skrikörn verkar rätt vanlig här ute. Vi närmar oss en krök, en större lagun öppnar sig och någon får syn på en hägerpipare… nej, de visar sig vara över 50 ex. när vi rundat kröken! Med avstängda motorer glider vi sakta fram mot dessa utsökta skönheter.”(Vi hang riktig nok ikke inn flere enn 2 krabbeetere, men opplevelsen var som beskrevet.)

Les reiserapporten her

Goliathegre, kanskje var KNoK den første utenlandske gruppa som hadde denne arten i Iran. Foto Kjell A. Dokka

Reiserapport fra reise i april 2013